Jag, Johanna, älskar stunden precis innan man somnar. De sista ögonblicken utav medvetenhet. När man hittat en bekväm ställning och lungorna fylls fridfullt utav den perfekt svala luften i rummet. Det kanske inte är sömnen som är det bästa. Den är mer som en transportsträcka ifrån detta underbara ögonblick tills väckarklockans brutala tjutande. Det är något jag hatar. Precis ögonblicket då man vaknar till väckarklcokan! Måste hionna sträcka ut armen och stänga av eländet innan den väcker hela huset. Jag hatar väckarklockor. De är otroligt praktiska, men jag hatar dem.
Om jag använder ordet älska eller hata menar jag det. Det är inte desamma som gilla väldigt mycket eller att avsky. Fraser som "Jag älskar dig" och "Jag hatar dig" missbrukas! Otroligt mycket tror jag! Och missbrukas det finns det inte längre några ord att beskriva hur man känner. För det finns väl inga starkare ord än "älska" och "hata"?
Scheisse,... konfunderad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar