Såg på nästan hela Grammisgalan nu i kväll. Dom försökte vara roliga några gånger men det funkade inte, som vanligt asså. Men utdelning var bra, det mesta gick så som jag ville att det skulle gå. :D
Blev otroligt glad när dom vann också, det känns nästan personligt lixom, Älskar ju deras musik så mycket och den har ju faktiskt betytt en del för mej de senaste 4 åren. Låter lite "fjortis" eller "emo" kanske men så är det ju, jag tror alla känner så för något band/artist eller flera.
Salem al Fakir, som jag för övrigt tycker mycket om (har till och med albumet!), var nominerad till sju stycken och kammade hem fyra! Mycket välförtjänta statyetter, han vann dem i kategorierna bästa producent, bästa kompositör, bästa manliga artist och årets nykomling! Blev överraskande glad för hans skull, jag hejade verkligen på honom. :D
Han sjöng It's true på slutet men han var så krasslig, så dålig i halsen, att han knapt kunde sjunga men det lät väldigt fint ändå. Han har så mysig attityd verkar det som. När han gick upp på scenen och tog emot sitt pris var han precis som ett barn på julafton, så glad!
Han är så söt, han lät lite som ett barn när han snackade faktiskt (men så har han ju släkt i bolibompa)...
Kent vann också ett par grammisar, dels för bästa band och dels för bästa album. Också dessa ytterst välförtjänta.
Ja, Jocke Berg har extremt fula byxor på sej. Men jag tycker om honom ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar