Som sagt, mycket har hänt. Så vi börjar från början. 
I torsdags var jag på Edinburghmötet (ja, jag ska åka till skottland en vecka med några andra elever och två lärare i början av mars). Det sades egentligen inte så mycket men vi kom i alla fall fram till vilka "team" vi skall vara i. Jag hamnade, tillsammans med natalie, nathalie och hannah (alla andra 2:0r helt enkelt), i teamet som skall intervjua den gamla TEG-elev Amelie som nu läser någon sorts medialinje på Queen Margrets University i Edinburgh. Vi skall både intervjua och fota henne och hur det är att vara elev på QMU. Just det känns faktiskt helt ok.

I torsdags var jag på Edinburghmötet (ja, jag ska åka till skottland en vecka med några andra elever och två lärare i början av mars). Det sades egentligen inte så mycket men vi kom i alla fall fram till vilka "team" vi skall vara i. Jag hamnade, tillsammans med natalie, nathalie och hannah (alla andra 2:0r helt enkelt), i teamet som skall intervjua den gamla TEG-elev Amelie som nu läser någon sorts medialinje på Queen Margrets University i Edinburgh. Vi skall både intervjua och fota henne och hur det är att vara elev på QMU. Just det känns faktiskt helt ok.
Nå, vi var klara vid 15.40 och för första gången på länge kändes hela skottlandresan förhållandevis ok. Jag gick mot entré hallen där Lia satt, prata lite med henne när min kära mor ringde och sa att hon var in the neighbourhood och kunde plocka upp mej vid skolan. Så jag sa hej då till lia och gick ut för att möta mamma. Och bara för att allt råkade kännas bättre och turen var på min sida så föll jag stenhårt längst ned i trappan utanför skolan. skrapade som tur var inte upp nått men fy fan vad ont det gjorde i den högra foten. Jag stukade foten. Skithärligt.
så nu är den högra foten fin, svullen och blå. Jag hade inte kunnat ta mej hem om det inte varit för att mamma skulle hämta mej.
Haltade hela kvällen hemma och oroade mej för morgondagen.
Fick skjuts till skolan av mor igår. :)
Idrottsläraren (militärroboten) Calle sa att jag kan få ett vg i idrott om jag anstränger mej, orkar jag verkligen

Som sagt sprang Lia och Johanna ifrån mej när tåget kom, hade iofs räknat med att något sånt skulle hända (som tur var så stannade Sara vid min sida), men ändå. Aja, vi tog tåget som kom 15 min senare, det tåg som råkade vara det tåg som Agneta (lias mamma och våran lärare för dagen) så jag och sara tänkte "Victory!", för vi kunde inte hitta till SR själva.
Vi kom i alla fall dit, där var det jättekul! :D Vi fick en liten rundvandring i några olika studior och vi se på när de sände bl.a. ekot och vi var i samma rum som Lias far när han sände trafiknyheterna! typ 25 pers intryckta i ett litet rum under sändning. ;D Radio verkar så kul.

Sedan var det middag som gällde, sen hämtade vi ut biljetterna till Arn och snubblade runt på stan lite. Vi köpte godis och Lia lyckades äta upp nästan allt innan vi ens kommit in i salongen.
Recensionen av Arn får vänta, men bara ett litet tag. Annars blir det här inlägget så långt.
Efter filmen drog vi hem, var och en till sitt.


Över till något helt annat, en gång till. Idag kommer mammas gamla vän och hennes familj hit (vi är väl egentligen ganska nära, våra familjer). Men jag vill inte riktigt, jag orkar liksom inte. Aja, får väl bita ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar