freya är nog lite knäpp.

Bilden har jag tagit själv, för en stund sedan. Det är Harry Potter and the Deathly Hallows,kapitel 7. Scenen där Ginny ger Harry "something to remeber me by" bildar hjärtat.

Klockan nio (på kvällen) gick idag en dokumentär om Joanne Kathleen Rowling. Ett litet team hade följt henne under ganska många viktiga dagar under ett år, det "sista" harry potter-året. Både innan, precis på minuten och efter att hon skrivit klart den sjunde och sista boken. Och eftersom jag är ett fan (riktigt jävla nördigt fan men som inte bryr sig så mycket om merchandise, jag har inga affisher eller dräkter eller nått sånt) så var det överraskande hur gripen jag blev av programmet. Jag erkänner med rodnande kinder att jag grät (på riktigt, inte sådär så att det kommer en halv tår ur ena ögat, det rann ur båda) ungefär 4 gånger. Speciellt vid the midnight release och när hon var tillbaka i sin gamla lägenhet i Lieth utanför Edinburgh, där allting börjat. Där hon hade avslutat Harry Potter and the Philosophers Stone, där allt förändrades. Och mot slutet av programmet.

Oh shit vilken nörd jag är. Men så är jag väl lite moody för tillfället också. Det var förmodligen också på grund av det. Hahaha, ni måste tycka att jag är så töntig. Men så är det.

Det känns riktigt coolt att åka till Skottland, Edingburgh där Jo faktiskt bor. Bara att vara i samma stad är ... wow. Men annars ser jag tyvärr inte alls särskilt mycket fram emot det. Jag hoppas att jag ska kunna hålla tungan och det engelska språket som jag vet att jag kan ganska bra, i schack.