Split Visions

Känner mig ungefär så som Freya beskrivit nedan.

Skolan går verkligen piss. Jag orkar inte ta tag i några som helst arbeten eller att ens vara uppmärksam på lektionerna. Allt känns bara så otroligt tråkigt. Jag vill ju ha kul! Roadtrips, utlandssemestrar, museibesök, filmkvällar, helger ute på landet med bara massor utav vänner. Jag vill kunna vakna upp och bestämma mig för att gå ut och fotografera helt plötsligt, men det går inte då skolan finns där fyra dagar i veckan. (Visst är det lame att jag som går en skoldag mindre än andra lessnar!)

Jag himlar med ögonen åt skolan. Avfärdar den som någon onödig aktivitet! tyvärr.

Och sedan längre fram i livet då man börjar arbeta kommer det att fortsätta så här? Kommer jag att arbeta nio till fem samt stressa med matlagning och familj. Blir det inte bättre än så? Okay man kanske hinner med shoppingturer och biobesök, men det är fortfarande jobbet och stressen som blir huvudgrejen i ens liv. Jag har tidigare "kämpat" i skolan för att slippa stressa, men så inser man att det bara kommer mer. Och tillslut efter att man arbetat hårt i både skola och i något yrke så får man sin pension och kan då som gamling göra allt det man inte hade råd eller tid att göra innan. Va fan! Man kan väl inte åka på äventyrsresor vid 65? Och man är väl då för ömtlig för en rollercoaster-resa*! Fan vad tråkigt att bli vuxen. Just nu är det sommarlovet att se fram emot.



Over and out. Johanna

*rollercoaster-resa: Man reser runt i världen och testar de bästa(farligaste) bergochdalbanorna.