james blunt's konsert på hovet, part 2

Allihopa gick upp på scenen på "våran" sida, vi satt typ på vänster sida, vid gitarrförråd och sånt. Det var ganska knepigt att se vem som var vem, men vi lyckades båda lista ut vem som var James. Förbandet hade haft ett stort tygskynke bakom sig så det var bara för James och hans band att inta sina platser för att sedan dramatiskt dyka upp bakom skynket när det släpptes ned, innan dess hade dom kört en liten film på skynket; the monkey king och lille james! Jag tror många trodde att det var James som satt vid pianot långt fram på scenen men det var det minsann inte. Han stod mitt på scenen med ett enda gult ljus bakifrån, det skulle väl se ut som att han stod med ryggen mot en soluppgång. Trevlig färg på ljuset iaf. :)

Se detta här. Men var snälla, detta är ju bara en liten bajsig mobil. Och allt är alltid coolare i verkligheten, det vet ni. ;)

Som sagt så körde han igång med Give me some love, najs låt. Dom hade en kul, lite egen grej; kameror på allas mikrofoner vars bilder dåoch då mvisades på den enorma skärmen!
Och sen körde dom helt enkelt på. Blandade låtar, James försökte reta oss för att bli ännu mer högljudda. Ljusets arrangemang och den gigantiska "skärmen" längst bak var riktigt coola, jag kunde inte låta bli att undra (och det fick det att kittlas i magen) vad som skulle hända om Mika skulle släppas lös på hovets scen!
EYE CONTACT GROUPIES - Både jag och Louise fick galet mycket ögonkontakt med gitarristen Ben Castle som stod precis framför oss. Det hände flera gånger att vi såg så länge på varandra att jag inte kunde låta bli att le och då gjorde han detsamma vilket gjorde att jag log typ skitstort och började skratta vilket fick honom att göra detsamma. Man bara vet när man ser någon i ögonen och den personen ser tillbaka.Sedan kom låten Out of my mind då Louise fick ögontakt med honom, det fick jag med. Han gick fram till oss typ och bara stirrade mig i ögonen (truly out of his mind) så jag stirrade lika galet tillbaka (han verkar inte vara sån som kollar på flera människopr, han kollar bara på en i taget tydligen, på mig ganska länge, jag kanske såg crazy ut). Senare, på hans väg tillbaka till micken fångade han Lousies blick också, hon har tjatat länge och väl om det. Tur för henne att jag inte är ett lika stort fan som hon, då hade jag nog varit värre än hon eftersom han faktikst bara stod där mitt framför mig och såg mig i ögonen. Här finns det, kolla vid 02:55 då han går fram till oss och kollar på mig (man ser också senare, vid 03:55, när han går tillbaka och tittar på Louise). Det hände en gång till, att han stod famför mig och stirrade mig i ögonen, det tror jag var under covern "Cause i love you". Då hoppade han upp på en av förstärkarna som stod precis framför oss. Det var typ precis innan han sprang ett varv runt parkettsektionen och kramade lite folk. Fy fan vad han måste ha luktat vid det laget.
Dom körde vidare och "avslutade" bara så att vi ska få applådera i ytterligare tio minuter bara för att dom ska komma ut och "vara snälla" nog att köra nått extra. Det blev tre extra faktiskt med första singeln från All the lost souls, 1973, som allra sista låt. Där klämdes det minsann i och konfetti singlade ned över oss.
Det var i alla fall riktigt kul, även fast jag ibland inte kunde låtarna och det då blev lite tråkigt men då hade jag ju Ben där! Konserter tycks alltid vara roliga, vare sig man älskar bandet i fråga eller ej. :D