alldeles tomt och hopplöst. så känns det. jag orkar inte gå i skolan mer, orkar inte bry mej mer. har slagit mej att jag mest sitter på mitt rum, dörren stängd förstås.
life's never hopeless sa nån. hur vet man det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar