lost toys

två barn, syskon skulle jag tro, började leka på ängen som jag kan se från mitt fönster. den ena var en liten pojke på kanske tre eller fyra år, den andra var en tjej runt åtta år gammal. lillkillen hade galonbyxor på sig. dom började gräva en liten grop brevid ett träd. dom försökte gräva med en sån där plastsil som man hade i sandlådan, ni vet. den var nästan neon-gul.

sen såg dom den gamla granen från i julas som min granne (en sån gubbe som är tjock, har mustach och skriker, pratar skithögt, vad som än händer och blir röd i ansiktet för minsta lilla sak) slängt ut på ängen. den hade inte ett enda barr kvar. den var nog stickig ändå men dom bar den med bara händerna. innan dom kom fram tillderas lilla grop vände dom sig plötsligt om. dom tittade i riktning mot min grannes trädgård. tjejens nyss uppspelta ansiktuttryck försvann. dom började sakta men säkert gå tillbaka mot det ställe där granen låg från början.

dom syntes inte till på en liten stund, sedan kom den lilla killen gående, sådär gulligt som bara små barn kan. han plockade en efter en upp deras leksaker (en svart häxhatt, den neon-gula silen och en rostig spade). i hans armar verkade dom vara enorma. han struttade tillbaka mot hans syster tror jag, jag kunde inte se någon annan än han (han syster måste stått runt hörnet). han såg lite nedslagen ut, han hade lerfläckar på ena kinden. sen har jag inte sett dom mer.

det är något av det sorgligaste jag vet, när barn inte får leka.