när freya har kul 2.

OH, i lördags var Ida på besök här hemma hos mig. Äntligen fick hon träffa Heidi! Måste säga att Ida har väldigt bra hand med hundar. Jag har väl iofs inte mycket att gå på men jag fick den känslan i alla fall. Så vi satt i vardagsrummet och lekte/kelade med Heidi ett tag och såg på medan det, utanför fönstret, började regna för att sedan övergå i snö. Och snöflingorna blev större och större. Till slut började snöflingorna att lägga sig på marken och taken utan att smälta. Då kände vi att vi borde gå ut med Heidi en liten stund, så då gjorde vi helt enkelt det.

När vi kom in från snön kände vi oss lite frusna så vi gjorde oss te och tog några digestive-kex med brieost på. Det var väääldigt gott. Tilltugget tillsammans med Bridget Jones's Diary, Heidi och Ida blev eftermiddagen väldigt mysig och bra. När filmen tog slut såg vi på Miami Ink innan Ida var tvungen att bege sig hem.

Söndagen var en fullkomligt onödig dag. Idag var egentligen lika onödig men jag har i alla fall sett ett par filmer och lite ev en dokumentär och lite av en debatt.

Först såg jag Over the Hedge, lite halvgullig med några ganska bra points egentligen om hur det blir för djuren när människorna breder ut så väldigt snabbt. Den andra filmen jag såg var Peter's Friends en film av Kenneth Branagh, där han var och skådespelade tillsammans med bland annat Emma Thompson, Stephen Fry, Imelda Staunton och Hugh Laurie. Jag gillade den. Dels för att jag lätt blir berörd, den här gången av deras speciella vänskap och roliga karaktärer och dels eftersom den var så pass fullpackad med underbara brittiska skådespelare (ett litet nördigt plus var att filmen utspelade sig på samma herrgård/slott som stora delar av Pride and Prejudice från 2005 spelades in). Det var en väldigt söt film. :)

Såg på lite mer än halva dokumentären om morden i Amisch-skolan, som ägde rum i USA 2006. Då fem amish-flisckor mellan 7 och 13 år sköts ihjäl i skolan. Hemsk historia, dom hade verkligen lyckats vinkla historien så att man inte tyckte riktigt illa om någon, inte ens gärningsmannen. Amish-folket tycks ha hemskt stora hjärtan. Trots allt som hänt kom ca 75 pers på mördarens begravning och vill hellre förlåta honom än hata honom. Det måste verkligen ta på tålamodet att göra något sådant. Egentligen vill väl människor i allmänhet inget hellre än att hitta en syndabock och skrika ut sin ilska. Men dom visade ju inte allt.

Debatten om homosexuella inom kristendomen kom ingenstans, trots att de starkaste viljorna fanns i studion gick de bara runt i cirklar. Frustrerande.

Jag har verkligen svårt för det här med religion. Vad som gäller och inte gäller i dagens samhälle. Vad man ska tro på, vad dom verkligen menar. För mig tycks det vara omöjligt att leva efter allt bibeln säger, tro på allt den säger och förstå allt. Det säger väl många inte är meningen heller men i så fall kan väl kristendomen vara väldigt många saker, väldigt väldigt olika från person till person och ändå ska religionen förena männsikor, det fungerar inte. Jag kan inte uttrycka mig, det går bara inte att beskriva.

Jag önskar jag kunde tro på en gud, på riktigt. Det verkar skönt.